I sönernas rum finns det en vit tjock dörr som jag irriterat mig på ganska länge nu. Jag visste ju att det finns nåt mer bakom den där tjocka skivan så idag satte vi igång och rev. Jag var lycklig såhär i början.
Emma tog över. Jäklar vad skiten satt! Massor med spik, jag har aldrig sett liknande.
Lite sprickor (lagade) och diverse slitagemärken. En snygg ådring hade den också.
Här ser man hur dom målat ådringen. Tycker det är fint!
2 timmar senare hade vi knappt fått bort hela skivan men dörren är såå fin! Jag måste slipa den men det tar emot med tanke på ådringen. Fint handarbete som går till spillo.
2 kommentarer:
Men va fan! vaför har dom täckt över typ allt som är fint med massonit där?! Jag fattar inte.
Johanna: Hahaha, ja man undrar ju hur folk tänkte på den tiden. Dörren är så jävla fin!
Jag skulle ju vilka slipa dörren men då förstör man ju ådringen (den målade) dörren är antagligen i vanlig furu annars. Men om man slipar den och målar i någon passande färg så är den ju fortfarande sjukt snygg!
Skicka en kommentar